Lantmännen är ett lantbrukskooperativ och norra Europas ledande aktör inom lantbruk, maskin, bioenergi och livsmedel.
Här hittar du de växtodlingsstrategier som Lantmännen utvecklat kring odling av åkerböna. Allt du behöver veta om ogräsbehandling, svampbehandling, insektsbehandling, tillväxtreglering, växtnäring och mycket mer som är av stor nytta för din åkerbönaodling.
Att tänka på:
- Åkerböna och ärter är bra omväxlingsgrödor och fixerar sitt eget kväve från luften. Tillgången på fosfor och kalium är viktig. Fosfor- och kaliumgödsla därför åkerbönor och ärt på jord i klass III och nedåt.
- Åkerbönan trivs på vattenhållande lerjordar och dess djupa rotsystem förbättrar markstrukturen. Ärterna däremot trivs på lättare jordar och ska odlas i bra struktur, då de är känsliga för fuktiga och packade jordar.
- Ärter har svag konkurrensförmåga mot ogräs. Planera alltid för en mekanisk eller
kemisk ogräsbehandling.
Växtskyddsstrategier
I ovan tabell beskrivs i vilket utvecklingsstadie behandlingar kan utföras. Läs alltid etiketten för att kontrollera vilka stadier preparatet är registrerat för. Nedan visas produkt- och strategival, där du även hittar Lantmännens rekommendationer.
Mekanisk ogräsbehandling i trindsäd
Att odla grödor utan kemisk bekämpning fungerar utmärkt om det inte finns stor ogräsbank eller återkommande skadegörare. Tänk också på ett eventuellt högre ogrästryck i efterföljande gröda.
Att odla ärter och åkerbönor utan bekämpningsmedel är möjligt vid lågt ogrästryck men bör undvikas om mycket flyghavre och rotogräs förekommer.
Ogräs i trindsäd hanteras med falsk såbädd, där såbädden förbereds och ogräsen får gro. När ogräsen är uppe görs ytterligare en bearbetning alternativt en avdödning med glyfosat. Blindharving efter sådd är effektivt. Dessutom kan ogräsharvning göras fram till ärtornas klängen hakar i varandra eller när åkerbönan är ca 10 cm.
Höj utsädesmängden ca 5-10 % vid planerad ogräsharvning för att kompensera mot förlorade plantor. Bönor går även att radhacka men kräver mer planering.
Åkerböna - svampbehandling
| Preparat | Dos per ha | Kommentar |
| Signum | 0,5–0,75 kg | DC 61-69. Mot chokladfläcksjuka. Tidiga angrepp har störst betydelse. Även effekt på bönfläcksjuka och bönrost. Behandling med hög dos i sen blomning kan försena mognaden. 21 dagar karenstid. |
Åkerböna - insektsbehandling
| Preparat | Dos per ha | Dos per ha | Behandlingar/år | Kommentar |
| Bladlöss | Ärtvivel | |||
| Teppeki + superolja | 0,14 kg + 0,25 l | Saknar effekt | 1 | DC 11-71. |
| Mavrik | 0,15-0,2 l | 0,15-0,2 l | 2 | DC 50-79. 14 dagar karenstid |
| Bekämpningströsklar för insekter i ärter och åkerböna Ärtvivel (även i åkerböna): från hjärtbladsstadium (DC 10) tills dess att plantan har ett par bladnivåer. Ärtbladlus: Bekämpa vid 5 bladlöss per toppskott eller vid angrepp på 25 procent av toppskotten fram till begynnande baljsättning. Vid senare angrepp, mer än 50 % angripna plantor. Bönbladlus: 10-15 % angripna plantor. Ärtvecklare: Begynnande baljsättning. |
Växtnäring till Åkerböna
I åkerbönor och ärter är det främst gödslingsbehovet av fosfor (P) och kalium (K) som behöver tillfredställas. Baljväxter löser sitt kvävebehov genom symbios med kvävefixerande bakterier. För att detta system ska fungera effektivt behöver pH-värdet vara minst 6,1 på sand- och mojordar och 6,5 på styva lerjordar. Baljväxter har ett betydande svavelupptag och det kan vara befogat att tillföra svavel, särskilt på platser med låg mineralisering.
Fosfor och kalium
Åkerböna och ärt bör tillföras fosfor och kalium utifrån skördenivå och jordens P- och K-klass. Rekommendationerna angivna i tabellerna gäller fastmarks- jordar. På mulljordar med låg volymvikt bör P-AL-värdena justeras efter pH.
Mikronäring
Brist på ett eller flera mikronäringsämnen kan ge betydande skördebortfall. Åkerböna är känslig för borbrist. Bor kan tillföras t.ex. genom bladgödsling med Bor 150. Om risk för manganbrist, kör 0,5-1 l Mikro Mangan eller 1-2 l Mangannitrat 235. Mer information om mikronäringssortiment och innehåll.
|
Rekommenderat gödselmedel till ärt och åkerböna
|
Riktlinjer för fosforgödsling
| Gröda | Skörd ton/ha |
Gödslingsbehov kg P/ha utifrån P-klass (P-AL) |
||||
| I (0–2) |
II (2–4) |
III (4–8) |
Iva (8–12) |
IVb-V (>12) |
||
| Åkerböna och ärt | 3 | 30 | 25 | 15 | 5 | 0 |
| 4 | 35 | 30 | 20 | 10 | 0 | |
| 5 | 40 | 35 | 25 | 15 | 0 | |
Ärter och åkerbönor bortför cirka 4 resp. 6 kg P per ton skörd.
Riktlinjer för kaliumgödsling
| Gröda | Skörd ton/ha |
Gödslingsbehov kg K/ha utifrån K-klass (K-AL) | |||||
| I (0–4) |
II (4–8) |
IIIa (8–12) |
IIIb (12–16) |
IV (16–20) |
V >20 |
||
| Åkerböna och ärt | 3 | 60 | 40 | 30 | 10 | 0 | 0 |
| 4 | 70 | 50 | 40 | 20 | 0 | 0 | |
| 5 | 80 | 60 | 50 | 30 | 10 | 0 | |
Ärter och åkerbönor bortför cirka 10 resp. 14 kg K/ton skörd.
Om jordanalysens K/Mg-kvot är lägre än 0,8 bör kalium tillföras enligt klass IIIa.
Vid bärgning av förfruktens halm bör kaliumgivan ökas med cirka 20 kg/ha.
Denna sida är uppdaterad: 2024-03-28