Växtskyddsstrategier

Potatis – ogräsbehandling

* Sencor SC har både blad- och jordverkan. Observera! Sortskillnader i känslighet, rådfråga din säljare.
** 50g Titus ger en 3:a på kvickrot.

Vid torrt väder och högt ogrästryck rekommenderas en andra behandling med Sencor, 1:a 0,35 l/ha 2:a 0,23 l/ha 7–14 dagars intervall mellan behandlingarna, senast DC 20. Titus kan påverka efterföljande gröda, rekommendationen är att höstvete och råg kan sås på hösten och nästkommande vår kan stråsäd, majs, potatis, klöver eller vallgräs sås. Se Bladgödslingstabell

Potatis – bladmögel

I Strategi vid mycket högt bladmögel och alternariatryck.
II Strategi vid normalt bladmögeltryck samt högt alternariatryck.
III Strategi med normalt till högt bladmögeltryck.
IV Strategi för stärkelsepotatis.

För bekämpning och förbyggande behandling mot Alternaria tillsätts Signum, Mirador eller Narita till blandmögelbehandlingen, se under Alternariabehandling. Observera att bladmögelprodukten Revus Top har effekt på Alternaria.

Potatis – alternariabehandling

Växla mellan produkter med olika aktiva substanser för att minska risken för resistensutveckling.

Potatis – blastdödning

Vid blastdödning är det viktigt med god täckning på bladen. Kör därför med vattenmängd på 400 l/ha.

2019 är sista året du får använda Dikvat-produkter för blastdödning (tex. Reglone, Quad-Glob och Diqua). Detta är ett EU-beslut.

Potatis – betning

Lantmännens strategi är Maximbetning enligt dosering.

Potatis – insektsbehandling

Viktigt med anpassad näring

Potatis är en gröda som behöver välplanerat stöd av växtnäring, växtskydd och dessutom ofta bevattning. Det är mycket viktigt att ge rätt typ av näring, vid rätt tidpunkt.

Sorter och etablering
Det finns ett stort urval av sorter att välja på. Valet av sort beror på produktionsinriktning och olika odlingsegenskaper som exempelvis tidighet, sjukdomsresistens, avkastning, och näringsbehov. Certifierat utsäde och sorter som är mindre mottagliga för sjukdomar, till exempel bladmögel, är kanske de viktigaste förebyggande åtgärderna för en friskare potatisgröda. Väldränerade fält och en växtföljd med tre till fyra år mellan potatisgrödor ger bra förutsättningar.

Växtnäring i korthet
Potatisgrödan ställer stora krav på växtnäringstillförseln och vattentillgången. När du planerar gödslingen är det viktigtatt du har lagt fast målet med odlingen samt bedömt hur stor den potentiella skörden är. Även balansen mellan växtnäringsämnena påverkar knölens sammansättning och framförallt kokkvaliteten. Tänk på att det krävs god vattenförsörjning för att potatisen ska kunna utnyttja den växtnäring du tillför.

”Planera gödslingen
efter ditt mål
med odlingen”

Under säsongen
Potatisbladmögel måste bekämpas före-byggande eftersom svampen är svår att kontrollera när den väl fått fäste. Bladmögelbekämpningen är även viktig för att minska risken för angrepp av brunröta i knölarna. Bekämpningen startas i matpotatis när plantan är cirka 20 cm hög och pågår med intervall om ungefär 7 dagar. Är tillväxten kraftig och förhållandena gynnsamma för svampen behöver intervallet minskas till 4 dagar. Är det däremot torrt och tillväxten svag kan intervallet ökas till 7–10 dagar. Se exempel på hur du växlar mellan olika preparat inom intervallet i behandlingsprogrammet på sidan 116. Dos- och/eller intervallanpassning efter prognosmodeller kan göras, se jordbruksverkets sida www.jordbruksverket.se under Odling | Växtskydd | Prognos och varning - jordbruk. Här hittar du
prognoserna VIPS och Skimmelstyring. 

Växtnäring till potatis

Potatis behöver mycket och lättillgänglig växtnäring då den har ett stort upptag samtidigt som rötternas utbredning är begränsad. Dessutom påverkas knölarnas kvalitet negativt om tillförseln är obalanserad. Använd klorfria gödsel för att undvika kvalitetsförsämring. Regelbunden markkartering av fälten är viktig för att kunna styra gödslingen efter varje fälts förutsättningar av fosfor- och kaliumstatus. Gödslingen av fosfor (P) till potatis måste vara större än bortförseln med potatisskörden för att matpotatis skall hålla rätt kokkvalitet. Upptaget av P i potatis gynnas av radmyllning vid sättningen. Rekommenderad fosforgödsling till potatis räcker normalt också till efterföljande gröda. Tänk på att du har rätt pH-status i marken då fosforn annars fastläggs och blir icke växttillgänglig. Fosfor är mest tillgänglig mellan pH 6,5-7,0.

Potatis kräver höga kaliumgivor för att undvika problem med mörkfärgning vid kokning. Bortförseln av kalium (K) är hög och närmast jämförbar med en vallgröda. Stallgödsel eller annan organisk gödsel bör inte nyttjas vid odling av matpotatis, då sen kvävemineralisering kan äventyra kvaliteten. Om du använder stallgödsel eller organisk gödsel till stärkelsepotatis, var noga med att ta analys av gödseln för att kunna precisera mineralgödseln.

Rekommenderade gödselmedel vid komplettering i växande gröda:
Då kväve är lättrörligt i marken ska tillförsel av kväve delas till potatis, särskilt vid högre givor. Tillför lämpligen 50–70 procent av totalkvävet vid sättningen, för att tillföra resterande kväve efter 3–4 veckor och 6–7 veckor efter uppkomst.

Om enbart kväve skall kompletteras: Använd Axan eller kalksalpeter. Bladgödsling med t.ex. urea kan vara lämpligt som sista giva för att styra kokkvaliteten. Om behov finns av mer kalium än vad som är tillfört med NPK-gödsel vid sättningen: Använd ett NK-gödsel (t.ex. YaraMila 22-0-12, Unika Calcium eller Unika Plus) vid den första kompletteringsgödslingen
för att sedan lägga en kvävegödsel (t.ex. kalksalpeter eller Axan). För att styra enbart kaliumgivan: använd Kalimagnesia, Kaliumsulfat eller Polysulphate. . Gödsling med Kaliumsulfat förutsätter dock att du har en annan magnesiumkälla.

Ta hänsyn till K/Mg-kvoten från din markkartering när du planerar kaliumgödslingen. Om kvoten är över 2,5 i K-AL-klass
I-II skall Kalimagnesia tillföras. För K-ALklass III gäller värden över 2,0 och för K-AL-klass IV-V gäller värden över 1,5.För
värden under ovan nämnda går det bra att kaliumgödsla med Kaliumsulfat.

Undvik kalisalt då denna gödsel innehåller höga halter klor vilket kan ge negativ kvalitetspåverkan.

Rekommenderade gödselmedel vid sättningen av potatis:
• YaraMila ProMagna 8-5-19 mikro, vid lågt till normalt P- och K-innehåll i jorden
• YaraMila ProMagna 11-5-18 mikro, vid högt P- och K-innehåll i jorden

Riktlinjer för kvävegödsling till potatis, kg N/ha

Ovanstående tabell ska ses som riktlinjer för kvävegödsling. Den högre riktgivan är för jordar med låg mineralisering. Nivån måste anpassas till sort, växtplats och årsmån. Bladgödsling med N fungerar bra i potatis, blasten är normalt mer tålig mot brännskador orsakade av näringslösningar jämfört med stråsäd.

Riktlinjer för fosforgödsling

Justera fosforgivan med 0,5 kg P/ton avvikande skörd från tabellen. Tänk på att att vid pH-värde över 7 krävs högre
P-giva för samma effekt.

Riktlinjer för kaliumgödsling

Justera kaliumgivan med 5 kg K/ton avvikande skörd från tabellen.

Mikronäring
Näringsbrist i potatis påverkar både skördenivå och kvalitet. Då potatis är känslig för näringsbrist ska näring tillföras både
med vanlig mineralgödsel och som bladgödsel. Tillför bor minst en gång under potatisens tidigare stadier för att minska risken för inre kvalitetsproblem i knölen. Mangan är svårrörligt i växten och skall därför tillföras flera gånger under plantans tillväxt för att tillgodose behovet hos nytillväxta blad. Lämpligen tillförs mangan i samband med bladmögelbehandlingen. På mycket lätta jordar är rekommendationen att tillföra mangan i varje behandling fram till mitten/slutet av juli. Vid bristsymtom eller efter växtanalys ska specifik näringsbrist åtgärdas, annars används lämpligen ett multinäringsbladgödselmedel, t ex Mikro Potatis. Se bladgödslingstabell

Fosfor och kalium
Gödslingen justeras med 0,5 kg P och med 5 kg K för varje ton avvikelse från angiven skördenivå i tabellen. Bladgödsling med P vid begynnande knölbildning rekommenderas i P-AL klass III eller lägre. Marktillförseln kan då dras ner med minst motsvarande mängd P. Tänk på potatisodling efter vallbrott kan behöva ytterligare tillförsel av kalium.